Min bästa individuella placering på ett VM kom på långdistansen. 6.e platsen är ändå inget som jag är helt nöjd med och VM som helhet gick långt sämre än jag hoppats på. Finland blev helt utan medaljer i herrklassen. Som tur var skötte sig våra damer och tog hem två individuella brons och silver i stafetten.
VM veckan började bra med en första och en andra plats i kvaltävlingarna till lång och medeldistans. Orienteringen fungerade och allt kändes bra. Alla finländare tog sig vidare till finalerna.
I finalen på långdistansen gjorde jag en stor miss redan på den andra kontrollen och tappade över 3 minuter. Därefter höll jag ungefär samma fart som Björnar Valstad som tog guldmedaljen. Formen var bra och jag orkade hålla farten ända till mål, fast segrartiden var över 1.45. 6.e platsen var min hittills bästa individuella placering på ett VM och tangerat Kuni-rekord. Också Peter Ivars var 6.e när VM senaste gång gick i Sverige, 1989. Jag är både nöjd och missnöjd med placeringen. Missnöjd för att jag inte klarade att undvika bommen i början och därmed missade medalj, samtidigt nöjd att jag efter bommen klarade att komma igen och nå så högt som till 6.e plats. I damklassen tog Marika Mikkola brons, Finlands första medalj i dessa mästerskap.
I medeldistansfinalen gav ett dåligt lopp en 15.e plats. Jag gjorde en tvåminuters och ett par småmissar. Trotts att löpningen kändes bra måste jag konstatera att även utan missar skulle jag ha hamnat utanför prispallen. Medaljtrion Thierry Gueorgiou, Valentin Novikov och Anders Nordberg imponerade. Heli Jukkola fick Finlands andra brons.
Tävlingarna avslutades med stafetterna. Före herrstafetten hann vi följa med damernas spännande stafett och se hur Heli Jukkola ledde ännu vid sista kontrollen, men måste släppa förbi Sveriges lag på målrakan. Ändå starkt av Finlands damer att ta silver. Jani Lakanen startade herrstafetten strålande och växlade först. Jarkko Huovila löpte bra men tappade lite till täten och växlade som fjärde 20 sek efter. Jag försökte löpa ikapp, men missade lite på första kontrollen. Senare kom jag nära ett par gånger, men fick aldrig helt fast de andra lagen. Jörgen Rostrup var starkast på slutet och förde Norge till seger. Vi fick nöja oss med 4.e plats.
Med facit i hand kan jag konstatera att jag inte var som bäst när det gällde. Fysiskt lyckades jag ganska bra toppa formen. I varje fall på långdistansen var jag tillräckligt stark. Men det var orienteringen och närmare bestämt koncentrationen som inte var på topp. Jag får nu analysera träningen, uppladdningen, tävlingarna och hela säsongen för att komma starkare och mera fokuserad till Japan nästa år. Av denna säsong återstår finalrundan av världscuppen i Tyskland 17-24.10.
(Mats 22.9.2004)
Resultaten
|
