Nu har jag återvänt från Japan. Dags att sammanfatta årets VM i orientering för min del.
Vi reste till Japan halvannan vecka före tävlingarna började för att ha tid att återhämta oss från resan och tidsskillnaden, träna några dagar och anpassa oss till värmen. Vi flög till Osaka och stannade två första dagarna i Kyoto, innan vi flyttade till VM-byn Tsukude, en timmes körning från Japans tredje största stad Nagoya. Förberedelserna gick enligt planerna, men stördes lite av problem i korsryggen. Trots daglig behandling blev det inte bättre. Jag tvingades att äta värktabletter före tävlingarna för att alls kunna löpa.
Jag sprang sprint, långdistans och stafett. Tävlingsveckan började med kvaltävling till långdistansen. Där blev jag 7.e trots att jag bommade 5 minuter på en och sen 2 minuter på nästa kontroll. Men löpningen kändes bra.
Sprinten gick denna gång helt i terräng. 2,4km med 160m stigning. Kvalet och finalen hölls på samma dag. Kvalet sprang jag med ett säkert lopp in till 2.a i min grupp. I finalen öppnade jag bra, löpningen kändes bra och orienteringen flöt. Men det höll bara halva sträckan. Till sjunde kontrollen hamnade jag oförklarligt snett, sökte i fel sluttning och tappade minst 2 minuter. Jag kom imål på 31.a plats. I sprint är det små differanser och jag valde att gå lite på gränsen för att vara med och kämpa om medaljerna. Före bommen låg jag på 2.a plats, 9 sekunder efter Emil Wingstedt. Min huvuddistans återstod ännu, så sprintbommen glömdes snabbt bort.
Långdistansen var 12,9km med 925m stigning. Temperaturen låg kring 32 grader. Redan från början var korsryggen sjuk och jag kände att den bästa farten saknades. Men ingen orsak att ge upp. Jag sprang ändå ganska bra, gjode ett par småmissar, men inget stort. Jag hade tappat en minut på ett långavstånd på vägval, men vägvalsbedömning ingår ju i sporten. Det räckte till 5.e plats. Jag var 1 minut från brons. Det skulle ha varit möjligt att nå, men till guld och silver var jag chanslös. Trots att jag hade högre målsättning är jag ganska nöjd med tanke på ryggproblemen. Det blev iallafall min bästa individuella VM placering hittills.
Stafettlaget togs ut efter långdistansen. Jag var aktuell för sista sträckan, men fick pga osäkerhet med ryggen andra. Jani Lakanen ville inte springa så Petteri Muukkonen fick sista och Jarkko Huovila första. Jarkko löpte bra och växlade som andra just efter Norge. Jag kom loss efter en tredjedel och sprang största delen ensam I tät, men missade lite på slutet och Schweiz kom om och växlade 6 sekunder före. På sista sträckan orkade inte Petteri hålla farten och blev omlöpt av Sverige, Frankrike och Norge. Starkt av Rostrup att avgöra VM stafetten andra året irad. Vår 5.e plats var en besvikelse.
Jag nådde inte upp till min målsättning iår, men gjorde ändå på min huvuddistans vad jag kunde för dagen, så jag är ganska nöjd. Mindre än ett år till nästa VM och nya chanser.
(Mats 18.08.2005)
|
