Säsongen 2003 bjöd på både framgångar och besvikelser. Det blev silver
i VM stafett, den andra raka segern i Svenska 5-dagars och segrar med klubben i 10-mila,
Jukola och NM stafett. Men i den viktigaste tävlingen, VM finalen på långdistans,
orkade jag inte ända fram.
Träningen var planerad för två formtoppar. Den första till Nordiska mästerskapen i Flen i början av maj och den andra till årets huvudmål, Världsmästerskapen i Rapperswill i augusti.
Vintern gick som planlagt. Hela februari var jag på träningsläger i Kenya. Där blev det mycket löpträning med bra kvalitet. Dessutom fick jag en inblick i hur världens bästa löpare tränar. I mars var vi med landslaget två veckor i Portugal och Spanien.
Veckan före NOM gick 10-mila. Vi lyckades med taktiken och gick loss efter långanatten-etappen. Jag fick löpa nestsista sträckan ensam ität och utdrygade ledningen med över två minuter. På sista sträckan kunde Emil Wingstedt lugnt löpa in till seger.
På NOM infann sig aldrig någon riktigt bra formtopp, men jag gjorde två ganska bra lopp och blev 4.e på kortdistansen och 7.e på långdistansen. I sprinten blev jag 11.e och stafetten blev struken pga arrangörsmiss.
Efter NOM tränade jag igen hårt några veckor fram till Jukola. Där lyckades vi igen med att gå loss och jag fick äran att löpa Halden SK till seger.
Nu återstod att toppa formen mot VM. Som en del i uppladdningen löpte jag Svenska 5-dagars. Målet var att att hitta flyt och säkerhet i orienteringen och få ”vinnarkänsla”. Det gick bra och jag förnyade segern från ifjol. Det blev dock lite väl spännande när jag bommade bort en fyra minuters ledning i sista dagens jaktstart, så Jani Lakanen gick förbi, men jag kom ifatt igen och avgjorde helt på slutet.
VM närmade sig. Sedan förra VM i Finland 2001 hade vi varit på fem träningsläger i Schweiz. Jag kände mig väl förberedd. Jag var uttagen till långdistansen och sista etappen i stafettlaget. Pga att medeldistansen med både kval och final gick dagen innan stafetten, fick jag inte löpa medeldistansen, lagledningen ville ha utvilat manskap i stafetten.
Hela VM veckan var det varmt väder. Finalen för långdistansen gick i 37 graders hetta. Jag led inte nämnvärt av värmen, kom igång bra och låg med i täten vid första varvning. På halva banan bommade jag en kontroll. Där slank guldchanserna. Med ett par km kvar började krafterna ta slut. Vid varvningen, efter löpta 95 minuter, låg jag ännu på silverplats, men på den avslutande 1,5 km:s slingan tog krafterna och koncentrationen definitivt slut. Jag halkade ner i resultatlistan till en 16.e plats.
I stafetten löpte vi med laget Jani Lakanen, Jarkko Huovila och mig på sista sträckan. Alla i laget var revanschsugna. Jani växlade först. Jarkko hade lite längre gaffling och tappade till sjette. Samtidigt ryckte Sverige till sig en lucka. Jag gjorde ett ganska bra lopp och lyfte laget till andraplats, men hade ingen chans att ta fast Sverige. Vi löpte så bra vi kunde för dagen och får vara nöjda med silvermedaljen.
Efter VM återstod hela höstsäsongen, men jag tävlade ganska sparsamt. I NM tog vi guld i stafetten. I Worldmeeting (för VM) i Norberg blev jag 4.e på klassiska och vann sprinten. Jag löpte även en del terränglopp och träningstävlingar på bana. I Birkebeinerlöpet var jag 4.e och i Lidingöloppet blev jag 11.e. Säsongen avslutades med PWT i Småland.
Jag får nog räkna 2003 som ett framgångsrikt år, trots att den viktigaste tävlingen blev en besvikelse. Jag fick ju ändå min första VM medalj! Jag är I alla fall laddad och taggad inför säsongen 2004.
(Mats Haldin 1.12.2003)
|
